|
«Vid denna tid - för ungefär 3,8 miljarder
år sedan - förmodas det som vi människor kallar liv ha
uppstått på jorden. Hur synbarligen död materia - en gång
skapad i Big Bang, därefter uppfångad och bakad i stjärnors
inre, varefter den i ny skepnad blåsts ut i rymden igen,
ånyo uppfångad av vad som just skall bli planeten jorden -
kan komma samman och ordna sig i självbevarande och
självreproducerande system, ter sig verkligen som ett stort
mysterium.
Hur och varför kan en till synes
slumpartad blandning av synbarligen ickelevande materia,
huvudsakligen bestående av ämnen som väte, kol, kväve och
syre, ordna sig själva i synnerligen komplicerade mönster
och ordningar, vidare lära sig upprätthålla denna ordning
eller mönster i vad som måste ha varit en skiftande och
farlig omgivning? Dessutom, för att på något sätt överleva
sig själv, lära sig göra kopior av sin egen struktur...»
Fra «Tjugo Miljarder År»
av Lennart Grebelius
|
Månedens
sitat